Fiskafänge på dimmigt hav.

Igår var det dags att ta upp nätet som legat i ett dygn i havet, och fångsten blev inte riktigt vad jag räknat med. Det blev bara en torsk och en strömming/sill. Det sägs att gränsen för strömming och sill går i Kalmar sund. Norr om sundet heter det strömming och söderut sill. Men egentligen är det samma fisk, och jag som bor i sundet får kanske säga ¨strömsill¨. En del säger att Blekinge är gränsen för strömsillen, men jag har hört att det är sundet.
Det var ganska kraftig dimma en bit ut till havs så GPS:en kom till användning för att hitta ut och hem igen, men det gick bra som vanligt, höll jag på att säga. Torsken och strömmingen satt efter bara 10 meter av nätet så förhoppningen var att det skulle bli mer, men det var bara tomma metrar som drogs in till alla 150 var inne.
När nätet var indraget så fick jag syn på en sten i dimman som inte var där den skulle vara, och efter en titt i kameran fick vi se att det var en Gråsäl som kollade oss. Eftersom vi inte har någon ordentlig skärgård just utanför Oskarshamn så är det inte så vanligt att man ser sälar, men det händer några ggr om året. Så lilla Ebba som var med fick se sin första säl, och även mamma Katrin blev glad åt sälen.

 Dagens fångst.

 Lilla Ebba skulle också med morfar ut.

 Öar som bara skymtar i dimman.

 Övervakade av en Gråsäl.

Färskare går det inte att få torskfiléer.