Digitaldia med duplikator.

Nu när jag håller på att packa lite så tittade jag in i mitt sideboard fylld med diabilder. Längst fram så låg min gamla diaduplikator som inte använts på många år. Tanken slog mig direkt, varför inte testa den på digitalkameran? Kanske skulle det gå att duplicera alla mina diabilder till digitala bilder?
Efter att jag plockat fram en ask diabilder från 1997 så var det bara att börja. De första bilderna fick färgstick från min lysrörslampa, så jag fick gå in och ändra vitbalansen manuellt istället, och då blev det genast bättre resultat. Bilderna blev fullt godkända efter lite bearbetning i photoshop, så jag tror att jag kanske funnit ett sett att digitalisera de bästa diorna.
Vidare tester måste givetvis utföras, och då gärna i fullt dagsljus genom ett fönster. Alternativet för digitaliseringen är att köpa in en dyr scanner, lämna iväg bilderna, fotografera av filmduken vid visning med projektor eller använda ett macroobjektiv som jag inte har än. Så det skulle vara perfekt om dupliceringen skulle visa sig funka.
Sedan är det bara att gå igenom ett antal tusen diabilder också.

 Duplikatorn på kameran.

 En närgången tordmule.

 Nötkråka.

Kometen Hale-Bopp, som jag minns att jag fotograferade med hjälp av en hemmabyggd kompensator för jordrotationen. Den finns nog kvar i mitt förråd någonstans, och kommer att hittas när vi flyttar.