Rådjurets sista timmar.

Idag blev det en tur ut till kolonin igen för att avsluta trädklippningen. När jag klippt ca 1 timme så upptäcker jag ett rådjur som ligger på grannens tomt knappt 20 meter ifrån mig. Den har tydligen legat där hela tiden under tiden jag klippt och fört oväsen.
Jag tar kameran och går sakta runt det och ser då att en del päls är avskavd på den, och när jag går lite närmare så upptäcker den mig och reser sig upp. Då får jag se att det ena hornet är av och hänger på sidan av huvudet och det ena frambenet verkar vara knäckt på flera ställen. Troligen har den blivit påkörd av en bil och sökt sig ned i koloniområdets lugn.
Den hoppar iväg över vår kolonitomt och söker sig upp mot ett tätt syrénbuskage vid vår tomtgräns. Jag följer inte efter utan kontaktar polisen, som sedan kontaktar kommunjägaren. Polisen har inte fått in någon anmälan om ett påkört rådjur och eftersom man är tvungen att anmäla det så rör det sig alltså om en smitare. Hur kan man vara så grym att man kör på ett djur och sedan låter bli att anmäla det??
Jag fortsätter med min trädklippning och när jag är färdig så har jägaren inte dykt upp än, men han borde hitta det för den kan inte ha gått så långt, så förhoppningsvis så är lidandet sluta för det stackars djuret nu.

Här ligger rådjuret bara ca 20 meter ifrån mig.

Vänster framben verkar vara rejält knäckt.

Närbilder på blomma.

Tog några bilder med småbildskameran på en lilja/kejsarkrona?

Pistillen.

Håriga utväxter på kronbladens infästning.

Äntligen lite friskare.

Strålande solsken idag igen gjorde att jag inte kunde hålla mig inne längre. Det blev en tur ut till kolonilotten för att klippa äppelträden.
Senare i eftermiddag så ska jag på årsmöte i fågelklubben.

 Vår kamoflagefärgade katt passade på att sola sig idag.

 Vildvuxet äppelträd som.......

 ... ser betydligt bättre ut efter klippningen.

Kolonisternas favoritdjur :) gjorde ett besök inne hos grannen.

Förkylning och snart vår.

En liten förkylning har gjort att jag stannat inne idag trots det otroligt fina vårvädret ute. + 8 grader har jag i solen utanför balkongen, och jag längtar ut. Men det är nog bättre att bli lite friskare först.
Även fåglarna börjar få vårkänslor, många har snart sin finaste fjäderdräkt för att imponera på honorna.  Andra börjar anlägga sin sommardräkt.

 Skrattmås som blivit betydligt mörkare i huvudet.

 Storskrakarna är som grannast nu.

Fiskmåsen har fortfarande kvar de grå vinterfjädrarna i huvudet, men snart är de också borta.

Digitaldia med duplikator.

Nu när jag håller på att packa lite så tittade jag in i mitt sideboard fylld med diabilder. Längst fram så låg min gamla diaduplikator som inte använts på många år. Tanken slog mig direkt, varför inte testa den på digitalkameran? Kanske skulle det gå att duplicera alla mina diabilder till digitala bilder?
Efter att jag plockat fram en ask diabilder från 1997 så var det bara att börja. De första bilderna fick färgstick från min lysrörslampa, så jag fick gå in och ändra vitbalansen manuellt istället, och då blev det genast bättre resultat. Bilderna blev fullt godkända efter lite bearbetning i photoshop, så jag tror att jag kanske funnit ett sett att digitalisera de bästa diorna.
Vidare tester måste givetvis utföras, och då gärna i fullt dagsljus genom ett fönster. Alternativet för digitaliseringen är att köpa in en dyr scanner, lämna iväg bilderna, fotografera av filmduken vid visning med projektor eller använda ett macroobjektiv som jag inte har än. Så det skulle vara perfekt om dupliceringen skulle visa sig funka.
Sedan är det bara att gå igenom ett antal tusen diabilder också.

 Duplikatorn på kameran.

 En närgången tordmule.

 Nötkråka.

Kometen Hale-Bopp, som jag minns att jag fotograferade med hjälp av en hemmabyggd kompensator för jordrotationen. Den finns nog kvar i mitt förråd någonstans, och kommer att hittas när vi flyttar.

Det kom ett paket knäck från SVEASKOG.

För att vara ärlig så är det inte ätbar knäck, utan ett extraknäck som jag ska hjälpa till att utföra i April månad. Jag och några till har blivit projektanställda av SVEASKOG för att inventera 2 st skogsområden här i Småland.
Det vi ska göra är att räkna alla skogsfåglar när vi går längs en förutbestämd sträcka. Man går ca 5 km vid varje inventeringstillfälle och skriver ner alla skogsfåglar som man ser och hör. I det ena området ska vi även räkna större lövträd och döda träd. Inventeringarna ska utföras från kl 06:00 på morgonen och ca 3 timmar framåt, så det blir några gånger man ska ut i skogen.
Jag har tecknat mig för 7 st inventeringstillfällen och räknar med att utföra de när jag jobbar kväll, och är ledig på morgonen/förmiddagen. Det kommer alltså att bli lite dåligt med sömn under denna period, men tänk vad härligt att få uppleva dessa skogsmornar. Samtidigt som jag ägnar mig åt min stora hobby så har jag även betalt för det! det kan inte bli bättre.
Jo! kanske lite bättre. Man skulle göra det på heltid året runt :).
För pengarna som jag tjänar kommer jag nog att köpa ett macroobjektiv som jag har kännt att jag skulle behöva för att utveckla mitt fotograferande mer.
Så! då var April så gott som fulltecknad, eftersom vi ska flytta också någon gång under denna månad.

En del av utrustningen som kommer att behövas.

Art och ålder.

I ett tidigare inlägg så lovade jag att berätta hur man skiljer små- och storskrakehonor åt, och även hur man skiljer på ung och gammal. Så nu har jag plockat ihop några bilder för att försöka förklara det.

En gammal storskrakehona har en skarp gräns mellan det bruna huvudet och bröstet, mörkt öga och en näbb med tjock bas och en krok längst ut. Hon har även en tydligt markerad ljus halsfläck under hakan.

En ung storskrake har betydligt diffusare gräns mellan huvud och bröst (även om gränsen är tydlig här) och färgteckningar vid näbbroten som påminner om småskrakens. Näbben dock kraftig med en krok längst ut. Ett bra tecken om man hur tur att se den på nära håll är att ögat är ganska ljust.

Småskraken har mörk, rött öga i alla åldrar och en ganska tunn näbb utan kroken längst ut. Gränsen mellan brunt huvud/bröst är diffus. I böckerna står det att småskraken har rufsigare huvud, men jag tycker inte att det är någon säker karaktär, för skulle det blåsa lite så är även storskraken rufsig i håret.