Denna talgoxe har funnits ett tag hos mig vid min fågelmatning, och den har drabbats av något som kallas fågelkoppor. Detta virus orsakar stora bölder främst på huvudet, men jag har även sett det på vingarna. Just hos Talgoxar verkar det som att det är vanligare än hos andra fåglar, då jag sett detta flera gånger tidigare hos just Talgoxar. Än så länge så är den pigg och äter, men om det blir kallt så kommer den nog att försvinna. Även att den bara har ett öga påverkar givetvis också överlevnaden, den har ju bara ett öga för att upptäcka rovfåglar/-djur med.
Följande text är hämtad från Sveriges Ornitologiska Förenings hemsida:
Jag bor i Gnesta, Södermanland. Jag har matat fåglar i ca 8 år men jag har aldrig stött på något liknande tidigare som jag sett nu, nämligen sjuka talgoxar. De har stora röda bölder kring huvudet som de kliar frenetiskt på. Det ser ut som att de inte hinner äta för allt kliande. Dom ser ryggiga ut i pälsen ungefär som en skabbräv. Jag läste på nätet att det kan vara ett virus men ingenstans står det hur man ska förhålla sig till detta. Ska vi sluta mata fåglarna för att minimera smitta? Då kommer de ju säkert att hitta mat någon annanstans. Finns det något jag kan göra?
Jag har inte sett att det kommit något svar på den här frågan, så här kommer ett hopklipp av ett par svar som kom från panelen förra året.
De bölder som du sett på fåglarna orsakas av ett aviärt poxvirus som allmänt kallas för fågelkoppor De angriper fågeln genom en mikroskopisk skada i huden. Denna typ av virus finns inte bara hos fåglar utan även hos många andra djurslag. Även vi människor har våra representanter – varav smittkoppor är den mest kända. Generellt är dessa virus värdspecifika, så det finns ingen risk att de koppor du ser på fåglarna skall smitta oss eller våra husdjur.
Dessvärre finns det inte mycket man kan göra. Om bölden är stjälkad, dvs. den sitter som ett blomkålshuvud på en liten stjälk, så kan man vrida bort den. Men vanligen sitter den fast på fågeln med en större anläggning. Man kan anta att nedsatt motståndskraft genom undernäring eller liknande ökar fågelns mottaglighet för viruset. Alltså borde man utfodra rejält, tycker man. Å andra sidan drar man därmed till sig fler fåglar och ökar därmed risken för smittspridning!
Viruset smittar på olika sätt, men framförallt via stickande insekter (myggor, svidknott mfl) under sommarhalvåret. Inkubationstiden kan vara flera månader lång. Viruset kan också smitta direkt från en fågel till en annan via direkt kontakt, eller via exempelvis fågelmatningsutrustning när hudflaggor från kopporna lossnat och virus kommit ut. Viruset är motståndskraftigt mot miljöförhållanden och kan ”överleva” länge på ytor. Vissa artgrupper verkar vara känsligare än andra för infektion, i litteraturen anges fasanfåglar och fältsparvar som mest känsliga.
Staffan Åkerby 2009-11-14
http://www.unbc.ca/nlui/wildlife_diseases_bc/avian_pox.htm
http://www.michigan.gov/dnr/0,1607,7-153-10370_12150_12220-26362--,00.html
Det handlar om en virusinfektion som drabbar mesar. Fåglarna kan leva ganska länge med sina bölder (en talgoxe i min trädgård höll ut en hel vinter trots en rejäl böld under ena ögat). Men självklart blir en drabbad fågel hämmad. Eftersom bölderna oftast sitter på huvudet, måste de påverka synfältet - och synen är ju mycket viktig för fåglar.
Anders Wirdheim, 2009-10-01
”Fågelkoppor” har en inkubationstid på fyra dagar till en månad. Fåglarna kan ha sjukdomen mellan två och tretton månader. Det är dessutom okänt hur sjukdomen påverkar överlevnaden hos de smittade fåglarna. Fåglarna blir immuna om de överlever. Smittan sker vid direktkontakt och men även via platser som utnyttjas av flera fåglar samt genom myggor som helt enkelt tar med sig viruset. Sjukdomen förekommer året runt. Fördelen om du matar är att du ökar chansen för överlevnad hos de smittade individerna. Bor du ensligt så kan du sluta mata men bor du i tätbebyggda områden så är det förmodligen lika bra att mata vidare eftersom de kommer ”att träffas ändå” och smittkällor finns på flera platser, exempelvis fågelmatare.
Anders Lundquist, 2009-11-09
Hej!
SvaraRaderaJapp...det där såg jag på min talgoxar också ett år och det är ett virus och precis som du skriver kommer de inte att klara vintern.
Kommer ihåg en speciellt vars stora böld sprack och innehållet rann kring näbben och den satt ofta i blomlådan på sittpinnen intill fönstret och gned näbbfästet och den rinnande bölden på sittpinnen. Det var absolut inget trevligt, men kunde heller inget göra!!
Hälsningar Bea
usch stackare :( synd att dom ska få lida med sånt där och att man inte kan göra något åt det för att hjälpa dom.
SvaraRaderaHej :) Jag fick ett råd om att gå till din blogg av Nette Cecilia.. jag har fotat en konstig fågel och vet inte vad det är .. jag tycker det kan se ut som en Grönfink som har fel färgar :)
SvaraRaderaNågon snösparv är det inte för den är gul på övergumpen .. du kanske vet vad det är för fågel?
Tusen tack för ditt svar :)
SvaraRaderaNu kan jag sova i natt :) För himla som jag funderade och funderade :)
tack än en gång :)
kram
In kommer den skyldige till frågestunden men jag var också nyfiken vad det var .Roligt att du delar med dig av kunskapen ,jag hör också till den sorten som upplyser om det jag kan ,tack!Första gången jag ser sådant på en talgoxe .Tittade på di film här om kvällen med skjutandet i Italien det var ju fruktansvärt .Har varit så trött att jag inte orkat skriva kommentarer.Ha det bra ,Nette
SvaraRaderaHej Urban! Trevligt att du delar med dig av dina kunskaper och påpassligt tagna bilder.
SvaraRaderaSjälv har jag aldrig sett en sjuk talgoxe. Inte heller har jag sett en sådan som Mimmi hade fotat.
Ha det fint i adventstider! /SA
Poor Great Tit, I wonder where or how this bird got it.
SvaraRaderaja..detta känner jag igen:-( nu i år har jag inte sett detta på "mina" pippisar..men under tidigare år så har jag åtminstone sett två fåglar..den ene var en blåmes..med en sån här otäck böld:-/ men då vet jag nu...tack för informationen. man har ju undrat såklart,för det ser ju otäckt ut och man lider ju med "sin lille vän" ta hand om dig. hälsn.anna
SvaraRadera