Ringmärkning med raritet.

Idag på morgonen så genomförde jag min näst sista ringmärkning för året ute på kolonilotten. Kolonin ska vi sälja så där blir det inga ringmärkningar nästa år, men jag kommer att starta ringmärkning hemma på gården istället. Det var blåsigt och mulet så fångsten var minimal (endast 3 fångade fåglar), så istället fick jag jobba med trädgården. Och det var då som rariteten upptäcktes i trädgårdslandet. När jag vände upp en omgång jord med grepen så fick jag se ett djur som försökte komma undan, så det var bara att greppa den direkt. Jag har sett detta djur förr här ute så jag visste att den inte kunde bitas eller något annat. Det var en stor fin hane Mullvadsyrsa (50 mm) som jag hade turen att stöta på igen. De lever under jorden där de gräver sina gångar och de är en av få insekter som tar hand om sina ungar i en jordhåla. Hanen sitter under sommarnätterna i ingången till en jordgång och knarrar ungefär som en nattskärra för att hävda sitt revir och locka till sig en hona. Arten är mycket ovanlig i Sverige och betraktas som starkt hotad, men i koloniområdet finns den lite överallt, så den förbises nog en del.

Just nu så håller jag på att packa en väska för att sedan åka ner till Ottenby för att övernatta på fågelstationen, och delta vid deras ringmärkning. Jag fick inbjudan av en kille som var med och ringmärkte nattskärror i somras, och han ville bjuda igen med lite annan fångst. Har vi tur så blir det gott om vadare som fångas sent ikväll och tidigt i morgon bitti. Sedan så har vi ju deras ordinarie fångst att ta hand om också. Så det är ett riktigt roligt dygn som väntar mig, och det ska bli spännande att få delta i deras arbete.

 Mullvadssyrsa.

 Mullvadssyrsan grävde snabbt ner sig igen när jag släppte den.

Långe Jan på Ölands södra udde.