Ringmärkningsåterfynd.

Jag har nu summerat årets ringmärkningar och hittade då några kontroller av fåglar som jag ringmärkt tidigare år. En trädkrypare som jag ringmärkte 2008 lyckades jag fånga i år igen. Och 2 st Svartvita flugsnappare som jag märkte som 2-åringar 2009 har också hittat tillbaka till samma kolonilott. Flugsnapparna övervintrar söder om Sahara i Afrika, så de har alltså gjort den resan 3 gånger trots att de bara väger runt 8 gram. Det är imponerande vad krafter det döljs i en liten fågel!!! Jag har också fått en del Talgoxar, Blåmesar och Nötväckor som jag ringmärkt förra året och året innan.

 Svartvit flugsnappare som varit i Afrika 3 gånger.

Den gamla Trädkryparen.

Ottenbys sälar.

Nere vid Ottenby på Ölands södra udde kan man se ganska stora mängder sälar som ligger på stenarna ute i vattnet. Här är de skyddade från jakt, och är därför ganska orädda. De flesta sälar som man ser är av arten Knubbsäl, men det finns även en del Gråsälar också. Knubbsälen känner man igen på den lilla uppnäsan som inte Gråsälen har. Gråsälen har rak panna som slutar i en lång utdraget nosparti, och den är även betydligt större än sin mindre kusin. Om man inte har egen kikare att titta på sälarna med så kan man gå in i Naturum och titta i deras tubkikare som står uppställd för sälskådning. Är man där sent på kvällen så kan man få höra sälarna sjunga med lite tur, och bara det är en upplevelse i sig.

 Här ser man tydligt den lilla uppvinklade korta nosen på en Knubbsäl.

 Det är inte många stenar som är lediga.

 Även höga stenar har sin säl.

 Liksom de under vattnet.

Ibland vill fler ha samma sten.

Nya invånare i Århult.

Idag så var vi i Kalmar och shoppade och på vägen hem fick vi se en kompis bil vid några karpdammar i Mönsterås. Så vi svängde in och tog en liten pratstund med honom. De hade fångat mängder med småkarpar i några mjärdar för att plantera ut i andra sjöar, så vi fick 6 st med oss hem för att ha i det lilla akvariet ett tag innan de släpps fria. Det var blandat med Fjällkarp, Spegelkarp och Läderkarp som fick ett nytt hem i akvariet, och efter en liten stund så började de att leta efter mat. Det är mycket svårt att tänka sig att dessa småfiskar om ett antal år kan väga uppemot 20 kg, och ge varje sportfiskare sitt livs kamp. Karpfiskare betalar stora summor för att få chansen att fajtas med ett sånt monster, och det ska visst vara en otrolig upplevelse att få göra det.

 En liten Spegelkarp.

 Man kan redan se de små skäggtömmarna i mungiporna.

En liten Fjällkarp på bara några centimeter.

Gissa stjärten.

Eller, vad fågelfjädrar är fina när man ser de på nära håll. Som ringmärkare har man ju alla chanser att studera fjädrar på riktigt nära håll, och man slutar aldrig förvånas hur vackra de är. Denna fågel fångade jag vid årets sista ringmärkning i CES-projektet ute på vår kolonilott, totalt så fångade jag 24 fåglar varav denna var en som jag ringmärkt tidigare. Man ser att det är en hane på de nötbruna fjädrarna, för honan har betydligt ljusare bruna fjädrar. Man kan också se detta på denna fågel ¨live¨ när de är framme vid fågelbordet, så de är lätta att könsbestämma.

Här är den skyldige till stjärten. En hane Nötväcka!

Akut räddningsaktion.

I helgen så fick vi stopp i vårt avlopp och badrummet höll på att svämma över när vi duschade. När jag lyfte på locket till avloppsbrunnen ute på gräsmattan så fick jag se att 2 st små snokungar hade lyckats ramla ner där. De måste ju givetvis räddas innan det var dags för slamtömmning, men hur? Jag nådde inte ner till de små liven, och jag hade inget vettigt att använda heller till att rädda de. Efter lite tänkande så kom jag på att jag kunde skicka ned en räddningskorg och hoppas att de skulle krypa i den alldeles frivilligt. Jag fixade ordning en liten plastlåda som jag lade gräs i, och fäste ett snöre i lådan. Sedan var det bara att skicka ner lådan i brunnen och vänta. Efter ett dygn så tittade jag ner och fick se att en av snokarna låg i lådan, så det var bara att hissa upp den. När jag fick upp lådan så upptäckte jag att även den andra snoken låg under gräset i lådan, så även den kunde räddas. Vi släppte de 2 snokungarna nere vid bäcken, och de får nog ett bättre liv där än i slambilens innre. Stoppet i avloppet kunde också fixas till, så vi slapp ringa ut någon att göra det.

En räddad liten Snok.

 En snok i räddningskorgen.

I handens värme så piggnade de snart till och blev livliga.

Lite från Ottenbyhelgen.

Mitt besök på Ottenby fågelstation blev mycket lyckat. Jag fick en riktigt, riktigt fin helg med en hel del fågel, nya erfarenheter och träffa en mycket trevlig personal som arbetade där. Lördagsnatten ägnades åt tärnfångst ute på udden och det blev en upplevelse med 44 fångade tärnor av 5 olika arter under natten. Fisktärna, silvertärna var vanligast och russinen i kakan blev svarttärna, kentsk tärna och småtärna. När vi gjorde första rundan för att kolla näten så var det ett pärlband med tärnor som fastnat, och vi fick ett 20-tal olika tärnor.  2 st unga fisktärnor var märkta med finska ringar och en kentsk tärna hade en svensk ring på benet. Klockan 04:30 avslutade vi nattens fångst och jag hade då varit uppe i 24 timmar i sträck och varit hyffsat pigg hela tiden. Efter ca 4 timmar sömn så var det dags att vakna och delta i ordinarie ringmärkning i fyrträdgården, så sömnen denna helg blev det nog lite si och så med. Men, men, man lever bara en gång (tror jag), så det var värt varje sekund av sömnbrist.

 Tärnorna lossades försiktigt ur näten.

 Inne i labbet så placerades de i kartonger innan ringmärkningen.

 En ung svarttärna poserar på bordet, och undrar om den blir släppt snart.

 -Jaha, om ni inte vill släppa mig så får jag väl vila en stund.

Småtärna.

 Efter ringmärkningen så sattes de på en bänk utanför labbet och fick flyga iväg när de ville.

Bänkens kung var en Kentsk tärna.

Grönfläckig padda.

Nere vid Ottenby har det planterats in grönfläckiga paddor sedan 2009, och en del har klarat sig där. Paddorna kommer från Nordens Ark där de föder upp denna art och de har satts ut som små ettåriga ungar. Jag hade turen att stöta på en av de nu lite större paddorna sent en natt när vi skulle vittja tärnnäten ute på udden. Arten är starkt hotad i Sverige och finns bara på ett fåtal platser, och den klarar av att föröka sig i måttligt salthaltigt vatten. De kommer att fortsätta med utsättningar av paddor fram till 2015, och då har det förhoppningsvis bildats en livskraftig population som klarar av att föröka sig själva.

 Grönfläckig padda.

Ringmärkning med raritet.

Idag på morgonen så genomförde jag min näst sista ringmärkning för året ute på kolonilotten. Kolonin ska vi sälja så där blir det inga ringmärkningar nästa år, men jag kommer att starta ringmärkning hemma på gården istället. Det var blåsigt och mulet så fångsten var minimal (endast 3 fångade fåglar), så istället fick jag jobba med trädgården. Och det var då som rariteten upptäcktes i trädgårdslandet. När jag vände upp en omgång jord med grepen så fick jag se ett djur som försökte komma undan, så det var bara att greppa den direkt. Jag har sett detta djur förr här ute så jag visste att den inte kunde bitas eller något annat. Det var en stor fin hane Mullvadsyrsa (50 mm) som jag hade turen att stöta på igen. De lever under jorden där de gräver sina gångar och de är en av få insekter som tar hand om sina ungar i en jordhåla. Hanen sitter under sommarnätterna i ingången till en jordgång och knarrar ungefär som en nattskärra för att hävda sitt revir och locka till sig en hona. Arten är mycket ovanlig i Sverige och betraktas som starkt hotad, men i koloniområdet finns den lite överallt, så den förbises nog en del.

Just nu så håller jag på att packa en väska för att sedan åka ner till Ottenby för att övernatta på fågelstationen, och delta vid deras ringmärkning. Jag fick inbjudan av en kille som var med och ringmärkte nattskärror i somras, och han ville bjuda igen med lite annan fångst. Har vi tur så blir det gott om vadare som fångas sent ikväll och tidigt i morgon bitti. Sedan så har vi ju deras ordinarie fångst att ta hand om också. Så det är ett riktigt roligt dygn som väntar mig, och det ska bli spännande att få delta i deras arbete.

 Mullvadssyrsa.

 Mullvadssyrsan grävde snabbt ner sig igen när jag släppte den.

Långe Jan på Ölands södra udde.

Små växter.

Det finns en sak som Ölands alvar, ytterskärgården och kallfjället har gemensamt. Och det är att växtligheten är liten och kuvad, och tittar man på växternas förutsättningar så är förhållandena ganska lika. Blåsigt, torka och väldigt utsatt läge gör att de större växterna ofta inte har en chans om de inte kan hitta ett gynnsamt läge att växa på. Jag är ingen botanist, men tycker att det är kul att titta på växter, och en fördel är ju att de sitter stilla. Utom när man ska fotografera de, för då verkar det som att det nästan alltid blåser. Men har man ett hopvikbart sittunderlag med sig så kan man ofta läa innan fotograferingen. Många arter/släkten från fjället kan man också återfinna ute i ytterskärgården eller på alvaret. Det gäller bara att ge sig tid att leta efter dessa små juveler som finns överallt runt omkring oss.

Fjäll-lummer.

 Binka av någon sort.

 Fjällgentiana.

 Någon sorts Pyrola.

Rosenrot. Rötterna har en väldigt stark rosdoft och används som naturläkemedel.

Lite fågelbilder.

Det regnar och har åskat så det har inte varit tal om något utejobb här hemma, så jag har ägnat mig lite åt mitt bildarkiv istället. Jag hittade lite fågelbilder i fågelmappen, som jag tänkte bjuda er på idag.

Törnskata som blev softad när jag fotograferade den genom en buske.

 Ung Ladusvala.

 Starar och kråka i torrtall.

Ung Sädesärla.

Bonzaiträd och andra f.d. träd.

Jag fann ett vildväxande bonzaiträd när jag var ute i skogen häromdagen, det var nog inte mer än ca 30 cm högt men hade kanske många år på nacken. Det är helt otroligt vilken växtkraft det kan finnas i ett träd för den växte i en liten spricka på en berghäll, och den fick säkert bara vatten de gånger som det regnade. Jag hittade också en mossbevuxen jättestubbe från en gran och ett dött stort träd som stod nere vid strandkanten. Jag har funderat lite på vilket träd som var det äldsta, men inte kunnat komma fram till något svar. Men egentligen så spelar inte det någon roll, för varje träd är en individ som föds och dör som allt annat på denna jord.

 Den lilla bonzaitallen på berget.

 Jättestubben efter en gran.

Den döda eken.

Fågelbilder med känsla.

Jag gillar fågelbilder där man får med miljön kring fåglarna för jag tycker att det skapar en speciell känsla. En period så var det nästan bara närbilder på fåglar som gällde i mitt fågelfotograferande, och jag kasserade mängder med bilder där fågeln bara upptog en liten del av bilden. Men dessa närbilder är egentligen bara en platt bild på en fågel som den ser ut i fågelboken, och ibland så skulle man nästan in under fjädrarna också! Givetvis så tar jag såna bilder än dag, men jag sparar även de med miljö och på längre avstånd. Och det är dessa som ger mig den speciella känslan, och gör att man minns omständigheterna när man tog bilden. Det är ju även helt klart roligt att sitta i ett gömsle eller smyga och uppleva att fåglarna kommer riktigt nära utan att de vet om att man finns där. Här nedan så visar jag några bilder från min fjällresa i somras och på dessa så tar fågeln bara upp en mycket liten del av bilden, men det är ändå tur att den finns där och skapar helheten.

Klicka på bilderna för större förstoring.

 Alfåglar i fjälltjärnen.

 Storlom i fin inramning.

 Dramatiska moln och en storlom med stor öring i näbben

.

Ljungpipare på sin häckningsplats.

Sista semesterdagen.

Idag var det min sista semesterdag och det känns inte bra alls. Jag vill vara hemma och ute i naturen istället!!! Vädret är höstlikt och det regnade under morgonen, och sedan så kom det 14 kbm ved alldeles lagom också. När all ved var inkastad under carporten för att skyddas från allt kommande regn så tog jag min svampkorg och gav mig ut i närområdet. Jag hade bara gått ca 150 meter när jag hittade många fina Stolta fjällskivlingar att grunda med i svampkorgen, och sedan så var det bara att fortsätta. Jag var ute i lite drygt en timme på min 3,5 km långa promenad, och fick korgen halvfull med kantarell, aspsopp, björksopp, KarlJohansvamp och fjällskivlingar, Så det blir några goda svampmackor av det hela. Fotoljuset var väldigt dåligt så många bilder blev kasserade pga oskärpa. Det är inte lätt med 1/6 sek utan stativ!

 Korgen efter en stunds vandring.

De gula kantarellerna växer på rad och fyller snabbt på korgen.

 Okänd svamp som jag inte plockade.

Några lila svampar som också fick stå kvar.

Pelargondag med höns.

Idag så blev det ett besök i Bråbo och den årliga pelargondagen. Massor med blomster fanns det men det intressantaste var fjäderfäföreningen som visade upp några olika hönsraser. Tanken med vårt hönsande är att vi ska ha lite olika dvärghöns nästa år, och det fanns några olika raser att beskåda.

 Mycket folk bland blomstånden.

Hästskokastning provades också, här är det min sambos bror som provar lyckan.

 Öländsk dvärghöna har blivit min favorit.

Dvärgkochin verkar också vara trevlig.