Strömstaren.

När jag räknade fåglar i helgen så stannade jag vid vid en öppen kanal mellan 2 havsvikar. Det låg några viggar och gräsänder i det öppna vattnet, och när jag tittar åt andra hållet så får jag se en strömstare i kanten. Jag tar några bilder från bron på ca 40 m håll och tänker att den där skulle man försöka att komma närmare.
Men eftersom jag är ute på sjöfågelräkning så vet jag inte om jag har tid med det. Efter lite funderande så tycker jag att jag nog ska hinna med ett försök på strömstaren ändå.
Jag smyger ner i strandkanten och tar mig fram mot strömstaren som är skymd av snö och is, och när jag befinner mig på ca 10 m håll så får jag se den igen. Den verkar inte störas nämnvärt av att jag står dä,r då den fortsätter att leta mat i vattnet. Jag står helt stilla med kameran för ögonen och får av en hel serie bilder på den, och jag blir en upplevelse rikare, som man kan ta fram när det känns tråkigt i största allmänhet.

 Viggarna som gjorde att jag stannade.

 Strömstaren från bron.

 Ibland brast den tunna isen för strömstaren.

HALLÅ!! Finns det någon mat här nere.